Hårda blommor och mjuka pojkar

Tja, inte så mycket att tillägga mer än att maskrosen måste varit målmedveten och att bouncern höll på att blåsa åt helvete.

yip// staffan

Våryra

Som vanligt vid den här tiden på året så ger sig naturfotografen ut i markerna efter en mörk och dyster vinter, och det är vårblommorna han är ute efter! Livet har återvänt, de rara örtängarna breder ut sig, blåsippan ute i backarna stå och... URK.
Jag känner samma som Roine, det här med vårfotografering är överskattat. Dessutom är inte blomfotografering särskilt mycket rock-and-roll. Minsta lilla förslappning och man ryker rakt ner i slisk-träsket, med dubbelexponerade sippor, vackra solnedgångar och grönt grönt grönt. Man borde gå i sommar-ide och inte sticka ut snoken förens det har blivit så där härligt gul-brunt igen i augusti...

MEN, jobba måste man ju, så nu ligger jag här i vitsippeängen. Igen. Fy xxx viket jobb man har.

yip // staffan